God fucking fortsättning då´ra...

Helghelvetet äntligen över för den här gången! Det har ändå inte varit så illa, faktiskt. Stimulans i form av föräldrar, lillasyster, systerson och tillika gudson Elvis, en kvinna jag känner, mat och dryck, förtvivlade försök att vira min skalle runt romanen Allt av Martina Lowden, iPoden med bland annat Ben Harper & The Innocent Criminals och The Be Good Tanyas samt de sedvanliga löpkilometrarna film.
Men.
Nu är det dags att sätta spaden i jorden och börja rita lite nya stålar. Apan står först i ledet, och den första nöten att knäcka gäller hur jag ska rita honom, helt enkelt. Å ena sidan vill jag ju gärna förnya mig lite, dels för att... uh... man behöver det, typ, och dels för att det är en ny berättelse och jag vill gärna att den skiljer sig lite från Bacon & Egg. Å andra sidan är det alltid riskabelt att försöka fixa något som inte är trasigt. Det kan lätt bli så att man lägger ner en massa tid på att komma fram till en massa varianter man inte kan använda. Under tiden kryper ångesten längs ryggraden sida vid sida med insikten om att man måste äta och köpa Conversedojor till ungarna, Fritte behöver sin musli ( varför blir det tilde hela tiden, jag vill ha mitt trema! ), som man säger.
Jag återkommer med skisser allt eftersom jag har något att visa. Det blir snart, jag lovar, jag ska bara gå runt hörnet och ha en liten livskris först.